Ankelis blogg

Ankelis blogg

Denna blogg handlar om mig

Här skriver jag om det som faller mig in. No hidden catch, no strings attached.

Viktnormen inlägg 2

ReaktionerPosted by Anneli 03 Oct, 2017 11:26
Jag läser för tillfället en bok som heter Kroppspanik, skriven av Julia Skott. Har ni inte läst den - gör det. Bara gör det. Den borde ingå som kurslitteratur i alla högstadieskolor. Ju mer jag läser den desto mer slår det mig hur mycket i vårt samhälle som präglas av vikt. Jag har aldrig varit direkt överviktig så jag har aldrig i den aspekten behövt utstå kommentarer om det från kreti och pleti inklusive sjukvård (helt vansinniga exempel i boken. Läs den, bara läs den). Däremot har jag följande egenskaper: jag har en "set point", eller kroppsvikt där jag brukar ligga utan att direkt anstränga mig, som är ganska låg. Detta innebär att jag kan äta snacks och sötsaker utan att jag direkt går upp i vikt i någon större utsträckning. Detta kan bli föremål för kommentarer, både från personer som inte har det så och från personer som ser ner på personer som glufsar okontrollerat. En annan egenskap jag har är att även om jag går upp i vikt så syns det inte så mycket. Kroppsfettet lagras jämnt över min kropp vilket betyder att jag trots några extra kilo har midjan kvar exempelvis. Till exempel har jag under alla graviditeterna gått upp 25 kg + och vågen har stått på 100 eller däromkring. Min barnmorska har stått med fötterna på jorden och sagt att "det är helt normalt". Vilket det troligtvis är eftersom jag har ätit ungefär som när jag inte har varit gravid och då tänker iaf jag att det finns en biologisk orsak till viktuppgången. När jag nämner det här för folk så gapar de flesta. Som sagt, det syns inte så bra på mig. Även nu efteråt. Jag märker på kläderna att jag inte kan ha dem. Om jag kommer kunna ha dem igen vet jag inte. Och jag skiter i det. Jag har satt tre barn till världen och det är jag stolt över. En annan vanlig kommentar är från dem som inte gick upp så mycket. Jag säger bara, kul för er om det är viktigt för er.

Så varför gör jag då ett inlägg (till) om vikt när jag tycker att det är så oviktigt? (Pun intended). Jo, för att de kommentarer som jag har fått som ju jag iofs kan skaka av mig plötsligt har blivit tydliga som ett samhällsfenomen. Kanske är jag sist på bollen här, men jag tror inte det. Jag hör folk få kommentarer om sin viktuppgång och som skyller på något eller som sliter med kalorier och räknande och kör kurer och läser i någon skabbig damblaska om andra, bättre kurer. Hur någon skäms för sin matlåda eller resonemang huruvida man kan anställa någon med övervikt eller som inte tränar kontinuerligt för att det ska vara en faktor om man är en bra människa eller inte. Parmiddagar som snöar in på detaljer om träningsprestationer, fjällmaror eller svenska klassikern eller tjurrus eller annat trök. På den tiden jag spelade mycket datorspel så brukade jag tänka på hur det skulle te sig på en parmiddag om jag beskrev mitt intresse lika ingående. Hur jag förberett mig inför en raid, bosstaktik eller känslan när vi tog Lich King första gången på 25-manna. Inte direkt socialt accepterat och mördande tråkigt för den oinsatte. Well...

Jag skriver det här för att jag på fullaste allvar tycker att allt är okej och att vi måste bli mer tillåtande mot varandra. Alla gör olika prioriteringar och alla har olika förutsättningar. Jag vill också passa på att be om ursäkt om jag någon gång har gjort mig skyldig till kommentarer om gravidvikt eller what ever, det här jag säkert. Förlåt - jag visste inte bättre. Jag är mer medveten nu.

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post129

Glädje och förvåning

ReaktionerPosted by Anneli 27 Aug, 2017 16:13
Det är några stycken som har hört av sig med uppmuntrande ord för det jag skriver. Ett stort och hjärtligt tack för det! Det gör mig innerligt glad.

Eftersom jag egentligen skriver för att jag har lust och inte för någon annan skull än för min egen (sorry guys) så blir jag förvånad att någon öht läser detta. Blev också förvånad vad en delning på Facebook skulle innebära. Länkade mest för att meddela mina tidigare trogna läsare att jag nu skriver igen, men att ha fått några nya läsare känns stort och glädjande. Tack för det också!

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post121

Dagens nattning

ReaktionerPosted by Anneli 14 Aug, 2017 20:03
Dagens nattning har utmynnat i att jag har följande pet shop boys-låt på hjärnan: What have I, what have I, what have I done to deserve this?

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post115

Tungt på alla sätt

ReaktionerPosted by Anneli 06 Dec, 2011 15:51
Det har varit en ganska jobbig period. Emser som har varit dålig, ett extra tillväxtultraljud och skolan som inte direkt flyter. Idag var det dags för ytterligare en motgång. Enligt den statliga institutionen försäkringskassan så har jag inte rätt till någon SGI och kommer därför att hamna på minibelopp - 180 kr om dagen före skatt. Eller jo, jag har en SGI, men den ligger fryst så länge jag studerar och tar lån från CSN. Blev helt knäckt såklart. Det känns redan nu som om vi inte riktigt går runt varje månad, och nu kommer plötsligt 5000 kr att saknas varje månad, barnbidrag etc. inräknat. Detta har gjort mig otroligt ledsen, samtidigt som jag hade på känn att det skulle bli såhär. Men hur mycket är det meningen att man ska få utstå? Hela förra vintern var ett helvete, och förutom att vi ska ha det här barnet så är det inte mycket som rullar på. Varenda sak som tänkas kan gå fel och mer därtill går åt helvete. Jag tror att jag drar täcket över huvudet och skiter i att stiga upp förrän vattnet går.

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post79

Ett vidrigt samtal

ReaktionerPosted by Anneli 21 Nov, 2011 19:29
För kanske tre timmar sedan ringde Eriks telefon, och han sade bara spakt "Nu ringer dom". Jag anade det värsta och började gråta direkt. Erik såg allvarligt ut under samtalet som kändes som om det var en timme långt. Jag hörde dem prata om kostnader, hur pass allvarligt, veterinärbesök och annars mest hummande. När han lagt på så berättade han att de sagt att Emser har en allvarlig och kronisk njursjukdom. Hans njurkapacitet är bara 25 procent och om han ska ha någon möjlighet att klara sig några år till så är det specialkost och återkommande veterinärbesök som gäller, cirka en gång i kvartalet. Vissa klarar sig med detta, hans slutgiltiga dom faller först imorgon när de ska ta bort droppet på honom och se hur han klarar sig utan. Idag hade han dock fått i sig lite mat och verkade piggare.


Vi blev jätteledsna såklart. Vad är några år? Kommer han att må bra under den tiden? Kommer han att klara de här närmsta dagarna över huvud taget? Man vill ju inte tro det värsta, men vi blev båda ställda inför att vi kanske kommer behöva fatta ett hemskt beslut. Ingen av oss vill att han på något sätt ska lida och ingen av oss vill att han ska behöva stanna här och må dåligt för att vi vill ha honom ett tag till. Imorgon faller domen. Jag skriver mer då.


Alla tre killarna i soffan

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post75

Uppriktig glädje

ReaktionerPosted by Anneli 16 Nov, 2011 16:47
Betyget på redovisningskursen har nu kommit in och med minsta möjliga marginal har jag lyckats skrapa ihop ett D. Ett snäpp bättre än det sämsta alltså och jag har aldrig varit så glad åt ett sådant skitbetyg förut. Men med de förutsättningar jag hade så är jag sjukt stolt och kan nu lämna den kursen bakom mig. No more redovisning! Aldrig bokföring och aldrig något som kan liknas vid ett jobb som ekonom.


Nu ska jag koka broccolisoppa och dansa!

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post73

uppgiven

ReaktionerPosted by Anneli 07 Oct, 2011 16:42
Jag är lyckligt gift, jag ska ha barn om några månader, jag trivs där jag bor och har ett trevligt socialt umgänge. Borde det inte vara ganska trivialt då att se det som ett problem att jag spenderar 12 timmar per dygn, 7 dagar i veckan på något jag inte tycks kunna lära mig något annat än att jag aldrig kommer att bli revisor?
Skrivet via mobilen på espresso house, sickla

  • Comments(3)//www.annelibackman.se/#post63

Tråkigt

ReaktionerPosted by Anneli 31 Oct, 2010 12:27
Är allt tråkigt nu? Det senaste inlägget var så tråkigt skrivet att jag fick dåligt samvete efteråt. Om ni tog er igenom det så är det all heder åt det. Började ett inlägg igår, som jag raderade för att det var så tråkigt. Började ett idag med som var så tråkigt att jag raderade det med. Blir nu arg för att allt är så tråkigt. Dimma. Tråkigt. Tentaplugg. tråkigt. Tvättid idag. Tråkigt. Blogginlägg. Tråkigt, tråkigt TRÅKIGT! Nu har jag sagt, tänkt, skrivit tråkigt så många gånger att det låter konstigt.


Jag lägger ner nu, jag tänker inte skriva om filmen jag var och såg på bio igår. För om sådana inlägg har jag bara en sak att säga: TRÅKIGAAAAAA!

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post35
Next »