Ankelis blogg

Ankelis blogg

Denna blogg handlar om mig

Här skriver jag om det som faller mig in. No hidden catch, no strings attached.

Mitt pussel

VardagligtPosted by Anneli 10 Oct, 2018 20:18
Sätt in valfritt inlägg om ett par med en relation i kraftig rubbning, om ungar som kräver sitt, om ett krävande yrkesliv, om ett skitigt hem, om en trötthet som är på gränsen till depression, om magsjuka, om mardrömmar, om kiss där det inte ska vara kiss, om valfritt jävla vardagspussel där bitarna verkar komma från olika kartonger. Jag tror ni har bra fantasi. Jag skulle vilja skriva nåt djupare, men jag är alldeles för jävla trött. Nu ska jag kolla på Updrag granskning om hur kommunala skattemedel används och använda min sista energi till att bli arg. Pöss och ta hand om er!

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post146

Dagsformen

VardagligtPosted by Anneli 15 Jan, 2018 14:00
I natt har jag sovit dåligt. Helt utan anledning dessutom. Kunde inte somna igår och sov oroligt tills jag vaknade 6.30 när stora barnen gick upp. Sedan var vardagen i gång. En av mina struggles är att jag inte riktigt känner när jag inte orkar och bara kör tills jag är helt slut. Jag planerar inte om efter förutsättningarna. Idag var planen att åka till Sickla och göra lite ärenden, ta en promenad hem, tvätta (vit) tvätt, städa undan helgen och packa upp maten som kommit. Typ. Och gärna lite mer fix innan barnen ska hämtas. Men hela min kraft gick åt till att få en bra morgon med pojkarna. Det var en bra morgon. Till och med påklädningen gick bra. Men när Axel precis när påklädningen var klar kom på att han var kissnödig kände jag att tinningarna började bulta och att risken för ett huvudvärksanfall var överhängande. Vi tog oss till förskolan. Jag tog bussen till och från Sickla. Jag såg till att jag och Bror fick lunch. Sen påbörjade jag mitt bingekollande av säsong två av Girls. Jag kände signalerna idag och jag lyssnade på dem.

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post143

2018

VardagligtPosted by Anneli 10 Jan, 2018 11:08
Så har jag äntligen fått be 2017 packa och dra och 2018 är inlett. Det nya året fick en bra start med att barnen hade jullov. Ett jullov som jag bävat lite inför för att hösten varit så rörig. Alla tre hemma i flera veckor varav en av dem själv. Dock var min oro i onödan. Med några få undantag har vi haft det riktigt fint. Vi har har varit på utflykter och varit hemma. Vi har träffat vänner och varit bara med familjen. Vera och Axel har lekt fint, pysslat och varit utomhus. Vid en tur till en lekpark i närheten satt de direkt igång att leka familj och klätterställningen blev en borg och jag satt på en bänk i över en timme och kunde bara njuta av hur fint de lekte tillsammans. De sista dagarna av ledigheten var de dock en smula rastlösa och det var skönt att köra igång skola och förskola igen igår. Det tror jag hela familjen utom möjligtvis Bror tyckte.

Julledigheten innebar också att vila för mig. Efter ett halvår av crappy nattsömn var det skönt att få lite sovmorgnar. Det gjorde att jag kopplade av och hade lättare att somna om på natten också. För första gången på jag vet inte hur länge känner jag mig utvilad. Bror har haft den goda smaken att sova till ca 9 på förmiddagarna. En effekt av att han fortsätter knöla vid läggning iofs...

Så, på det stora hela har det börjat bra. Min hälsa är det som är lite svajigt. Sedan bröstinflammationen i höstas har det knölat lite i högra bröstet. Feber som kommer och går. Inflammation som går upp och ner. Smärta och förhårdnad. Idag kände jag mig tvungen att kontakta amningscentrum för att få råd. Så nu står jag på smärtstillande och ordination att vila. Amma mindre och vid behov fasa ut amningen på det bröstet som krånglar. Så nu hoppas jag att det ska fungera så att jag slipper känna mig så risig hela tiden.

Hoppas att ni har haft en bra inledning på det nya året.

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post142

En alldeles vanlig dag

VardagligtPosted by Anneli 11 Dec, 2017 11:04
Flera av er som läser bloggen lite mer regelbundet har hört av er på olika sätt för att kolla hur det är. Svaret på frågan varierar förstås från en stund till en annan, men på det stora hela så är det bra. När jag öppnade denna blogg igen så var en av tankarna att jag ska skriva när jag känner för att skriva. Inte för att jag måste eller av tvång för att uppdatera mig eller något, utan som en ventil. Jag har alltid tyckt om att skriva och jag mår bra när jag gör det. Och behovet av att skriva infinner sig oftast när det är som allra jobbigast. Och denna höst har varit en utmaning på många sätt.

Men idag är en alldeles vanlig dag. En vanlig måndag. Jag hann duscha i morse för att jag kom upp i tid för att jag har sovit i natt. Vi kom iväg till förskolan utan bråk och alla fick på sig vinterkläderna utan tårar. På måndagar brukar jag försöka att bara vara hemma, ofta behöver jag vila efter helgen (De är vanligtvis rätt intensiva) och röja lite i min takt (eller dricka kaffe med valfritt duppa) och fundera över veckan. Bror sover fortfarande inte så mycket på dagarna så vi busar en del. På måndagar hämtar jag Vera sent, vilket innebär att jag inte behöver stressa från förskolan till skolan vilket oftast ger en bra hämtning av Axel. Måndagar är nog veckans bästa dag.

Imorgon är det tisdag och då står lite annat på schemat. Besök på bvc 8.20 vilket innebär rockad i morgonrutiner då jag behöver lämna Vera tidigt (tack och lov har vi ett flexibelt fritids). Sen blir det julklappsshopping, ta emot varor och stöka inför Lucia. Resten av veckan går i samma stil. Men idag tar vi det lugnt, jag och Brorsan.

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post141

To hell and back

VardagligtPosted by Anneli 29 Nov, 2017 22:30
Alltså jag tar tillbaka. Det är absolut ingenting skönt med feber. Dag två var jag förtvivlad. Huvudvärk som inte släpper med hjälp av Alvedon enbart, att inte kunna äta, att ha svårt att hålla sig vaken, öm kropp. Trots att Erik gjorde allt så var jag som sagt förtvivlad. Smygåt en Ipren innan jag gick och lade mig och imorse var jag bara lite stum i lederna och stel i nacken. Ingen feber och jag har kunnat äta lite.

Någonting verkar dock ha hänt. Efter två dagar på soffan känner jag mig grymt avslappnad. Jag har haft tålamod med barnen trots att jag är trött. Jag tog det lugnt vid lämning och hämtning trots att vi var ute i elfte timmen (som vanligt). Jag tror att jag tvingade kroppen att stressa ner. Att vila. Lycka att sova middag bredvid Bror på soffan. Eller kolla på en film mitt på dagen. Feber eller inte. Jag ska hädanefter unna mig mer slack. Får väl skriva to be continued på det sista.

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post140

Feber

VardagligtPosted by Anneli 27 Nov, 2017 11:47
Jag vaknade med feber i morse. 38.7. Hur man nu kan ha feber och inga andra symtom. Men så är fallet. Istället för det vanliga tvättandet/städandet/handlandet ligger jag i soffan och kollar på Lyxfällan. Rätt skönt att bara släppa precis allt.

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post139

Ett tvärsnitt

VardagligtPosted by Anneli 22 Nov, 2017 11:37
Det verkar som om vi kan bo kvar hemma. Golvet under kyl och frys är nu borttaget och det något amatörmässiga utlåtandet nu är: "Det ser torrt ut". Nu väntar vi på att proffset ska komma med mätdoningar. Men vi är försiktigt positiva. Kyl och frys i vardagsrummet ett par veckor kan vi leva med och renovering av köket finns ju ändå i planeringen.

Bror fortsätter knöla på kvällarna, men vi har hittat rutiner kring det också. Det kommer att dröja ett tag till innan jag kommer att kunna ta mig någonstans på kvällstid, men det känns ok. Han sover inte heller så mycket dagtid, men det gör å andra sidan att jag både pallrar mig iväg och gör saker och ser till att jag har folk att hänga med. Båda behövs. Och det finns andra saker som väger upp. När Bror väl somnat för natten sover han oftast sammanhängande till 4 eller 5, äter lite och somnar om till klockan ringer. Pratade med en mamma idag vars bebis vaknar en gång i timmen. En annan mamma har uppstigning 4.30 varje morgon (har gått igenom det med ett barn och vill INTE ha det så). Så det är ganska okej på det hela taget. Utmaningen just nu är fortfarande morgnarna med en treåring. Målet är varje morgon att ha tålamod med att alla havrefras ska räknas eller blir små bilar som ska köra omkring, 4 tröjbyten, tänder som inte vill bli borstade, kurragömma så fort vinteroverallen kommer fram, panikskrik för att de röda vantarna är kvar på förskolan och att man inte kan ha vinterskorna för att det är en rand på som är blå och inte röd. Man kan tycka att eftersom jag redan gjort detta med en treåring och en bebis så borde jag ha några strategier, men det är tyvärr rätt dåligt med det. Axel funkar också på ett helt annat sätt än Vera. Dessutom slår stressen rätt ofta till och då är det som bekant svårt att tillgå de kognitiva funktionerna. Men varje dag lär jag mig något nytt och jag ger inte upp. I morse gick det t ex ganska bra och vi hade en lugn och fin promenad till förskolan.

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post138

Mitt så kallade liv

VardagligtPosted by Anneli 14 Nov, 2017 11:47
Kort status: Bror sover lite bättre. I stort sett bara i närheten av eller helst på mig, men bättre.
Kylen och frysen kom i onsdags. Glädjen över nya fungerande vitvaror byttes snabbt ut mot förtvivlan då det visade sig vara fuktskada under kylskåpet. Här för tillfället halva köksinrefningen i vardagsrummet inklusive nya kylskåpet. Onsdag nästa vecka rivs golvet upp och torkfläkt i minst 14 dagar sätts in. Fortsättning följer troligtvis.

Veckans lärdomar: man klarar mer än man tror och de minsta glädjeämnen (typ en skrattande bebis, solsken, en god natts sömn) kan väga upp en hel del. Eriks sätt att alltid kunna ta saker som de kommer och att planera om väger upp mitt något mer forcerande och fyrkantiga tankesätt. Tillsammans orkar vi vara godmodiga.

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post137
Next »