Ankelis blogg

Ankelis blogg

Denna blogg handlar om mig

Här skriver jag om det som faller mig in. No hidden catch, no strings attached.

Ett tvärsnitt

VardagligtPosted by Anneli 22 Nov, 2017 11:37
Det verkar som om vi kan bo kvar hemma. Golvet under kyl och frys är nu borttaget och det något amatörmässiga utlåtandet nu är: "Det ser torrt ut". Nu väntar vi på att proffset ska komma med mätdoningar. Men vi är försiktigt positiva. Kyl och frys i vardagsrummet ett par veckor kan vi leva med och renovering av köket finns ju ändå i planeringen.

Bror fortsätter knöla på kvällarna, men vi har hittat rutiner kring det också. Det kommer att dröja ett tag till innan jag kommer att kunna ta mig någonstans på kvällstid, men det känns ok. Han sover inte heller så mycket dagtid, men det gör å andra sidan att jag både pallrar mig iväg och gör saker och ser till att jag har folk att hänga med. Båda behövs. Och det finns andra saker som väger upp. När Bror väl somnat för natten sover han oftast sammanhängande till 4 eller 5, äter lite och somnar om till klockan ringer. Pratade med en mamma idag vars bebis vaknar en gång i timmen. En annan mamma har uppstigning 4.30 varje morgon (har gått igenom det med ett barn och vill INTE ha det så). Så det är ganska okej på det hela taget. Utmaningen just nu är fortfarande morgnarna med en treåring. Målet är varje morgon att ha tålamod med att alla havrefras ska räknas eller blir små bilar som ska köra omkring, 4 tröjbyten, tänder som inte vill bli borstade, kurragömma så fort vinteroverallen kommer fram, panikskrik för att de röda vantarna är kvar på förskolan och att man inte kan ha vinterskorna för att det är en rand på som är blå och inte röd. Man kan tycka att eftersom jag redan gjort detta med en treåring och en bebis så borde jag ha några strategier, men det är tyvärr rätt dåligt med det. Axel funkar också på ett helt annat sätt än Vera. Dessutom slår stressen rätt ofta till och då är det som bekant svårt att tillgå de kognitiva funktionerna. Men varje dag lär jag mig något nytt och jag ger inte upp. I morse gick det t ex ganska bra och vi hade en lugn och fin promenad till förskolan.

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post138

Mitt så kallade liv

VardagligtPosted by Anneli 14 Nov, 2017 11:47
Kort status: Bror sover lite bättre. I stort sett bara i närheten av eller helst på mig, men bättre.
Kylen och frysen kom i onsdags. Glädjen över nya fungerande vitvaror byttes snabbt ut mot förtvivlan då det visade sig vara fuktskada under kylskåpet. Här för tillfället halva köksinrefningen i vardagsrummet inklusive nya kylskåpet. Onsdag nästa vecka rivs golvet upp och torkfläkt i minst 14 dagar sätts in. Fortsättning följer troligtvis.

Veckans lärdomar: man klarar mer än man tror och de minsta glädjeämnen (typ en skrattande bebis, solsken, en god natts sömn) kan väga upp en hel del. Eriks sätt att alltid kunna ta saker som de kommer och att planera om väger upp mitt något mer forcerande och fyrkantiga tankesätt. Tillsammans orkar vi vara godmodiga.

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post137

Nattning

VardagligtPosted by Anneli 08 Nov, 2017 10:04
Det känns som om jag har skrivit om detta förut. Om jag har gjort det är det väl bara att konstatera att det fortfarande haltar. Av alla moment familjelivet innefattar så är kvällsköret det som både är svettigast och det som är mest skört för störningar. Och just nu haltar det som sagt. Efter middagen som jag oftast lagar så finns det disk som Erik oftast diskar. Barnens kvällsmys gör jag och Bror behöver också ammas där någonstans. So far so good. När Vera och Axel ska sova blir det lite olika. Ibland tar jag och Erik varsin och ibland tar någon av oss båda två. Jag tar alltid Bror. I teorin låter ju detta jättelätt, men praktiken är allt som oftast en annan. Ibland är morgonpigga Vera så trött på kvällen att man får släpa henne i säng. Ibland skriker båda att de vill bli nattade av mig (oftast mig) och de blir också osams om vilket rum vi ska läsa saga i. Eller vilken saga vi ska läsa. De brukar dock somna relativt fort när alla tänder är borstade och sagan läst och huden smörjd och pyjamasarna på. Men sedan har vi Brorsan...
Brorsan kan somna klockan 18. Eller så somnar han kl 22. Han kan somna på första försöket. Han kan också vara vaken till femte försöket. Han kan somna lugnt tidigt för att vakna 20 min senare totalt missnöjd. Han kan ligga klarvaken, pigg och nöjd med oss i soffan och jollra. Han kan också skrika tröstlöst. Han vill också gärna intensivamma. Igår var racet slut 21.30 när han äntligen fick ro. Då var mamman helt slut. Vet inte riktigt heller om vi ska köra samma taktik en längre period för att se om det funkar eller testa lite olika för att ev hitta en metod som passar honom. Jag läste dock någonstans att om man hoppas på ett annat resultat den tionde gången man gör samma sak så är man en idiot. Så det lutar åt det sistnämnda. I helgen tar jag och B en tur till Oslo. Hoppas på inte alltför stora problem där. Eh...

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post136

Insomnia

VardagligtPosted by Anneli 03 Nov, 2017 20:12
Jag har sovit jättedåligt några nätter. Har haft svårt att somna om på nätterna och hinner som bäst somna om en liten stund innan det är dags att vakna igen och amma eller stiga upp och påbörja dagen. Detta i kombination med barn på höstlöv har gjort att jag är helt slut. Igår gick jag och lade mig innan nio med en massiv huvudvärk. Idag har jag varit tung i huvudet, trött och ångestfylld. Ett toalettbesök på Nacka forum med tre ungar höll på att göra att jag gav upp. Till er med barn som inte sover på nätterna; hur gör ni? Hur tar ni er igenom dagarna? Sitter ni också ångestsvettiga? Eller vänjer man sig? Är jag extra känslig? För att jag klarar verkligen inte ett par nätter med lite sömn. Jag trasar sönder. Jag vill ingenting. Vill helst inte träffa någon, jag vill inte ha ljud, jag kan inte bilda meningar och jag tror att huvudet ska explodera om barnen exempelvis blir osams. Idag exempelvis fick jag backa flera gånger, för att jag kom inte ihåg hur jag tagit mig från punkt A till punkt B. Eller vad jag skulle göra på punkt B. Jag har letat efter saker som stått rakt under näsan, jag har brutit ihop för ett mindre glatt besked och jag har fått ångest över en situation där jag har svårt att välja vilket alternativ som är bäst.

I natt önskar jag mig inget hellre än god sömn. Några sammanhängande timmar. Jag vill kunna tänka klart och jag vill orka vara med min familj och helst lite annat umgänge med behållning. Snälla? Jag är så trött.

  • Comments(2)//www.annelibackman.se/#post135

Fint

VardagligtPosted by Anneli 25 Oct, 2017 23:16
Efter en rätt tuff period har lugnet så sakteliga infunnit sig hos Backmans. Vi har bra diskussioner. Vi har tålamod. Vi tycker om varandra. Vi pratar och lyssnar. Vi tar hand om varandra. På så sätt klarar vi även en mer arbeta kväll. Som den ikväll. Bror hade magknip och vägrade somna och skulle bara vara hos mig. Vera vaknade och var orolig. Axel har växtvärk. Erik är genomförkyld. Vi har sprungit upp och ner för trappan oräkneliga gånger. Precis när vi skulle gå och lägga oss vaknade Axel igen och hade ont. Jag satt hos honom, strök honom över håret och ryggen. Talade om för honom hur mycket jag tycker om honom. Berättade att han när som helst får komma in och sova hos mig (Erik är förpassad till vardagsrummet pga förkylningsrossel). Jag blev uppfylld och förundrad över hur mycket kärlek det är möjligt att känna för en liten person. Och för tre små personer. Om man bara stannar upp och tillåter sig känna den.

Nu ligger jag här omgiven av två pojkar. En precis bredvid och en i sin säng. De snusar i kapp. I rummet intill ligger deras underbara storasyster. Det är så fint. Så himla fint jag har det.

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post134

Det man inte hinner, det hinner man inte

VardagligtPosted by Anneli 18 Oct, 2017 11:10
På lördag döper vi Bror. För lite sömn, en knölig bebis, en krasslig storasyster och en alltför ambitiös agenda tog ut sin rätt igår. Jag fick tänka om och planera om. Saker händer. Livet händer. Och förstår man inte instinktivt att familjen är viktigast får man försöka förstå det kognitivt. Familjen går först. Dammet i hörnen står faktiskt rätt långt ner på listan.

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post133

Slumpen

PersonligtPosted by Anneli 13 Oct, 2017 13:18
En gång i tiden när jag var student läste jag en kurs i krishantering. Jag kommer inte ihåg så många detaljer men en sak som blev kvar är att när det händer en krissituation så finns det i stort sett tre reaktioner. Paralysering, handlingskraft eller ingen reaktion alls. Jag lärde mig också att man aldrig kan vara säker på vilken av dessa som utlöses, jag tror att det har med fight, fright or flight att göra. I alla fall. Idag blev jag vittne till en situation där jag verkligen ville ingripa, en situation där jag kanske hade kunnat göra något för en person som antagligen mår väldigt dåligt. Där jag råkade vara på plats när något otäckt hände. Min instinkt sade åt mig att gå fram och försöka göra något. För att jag hade kunnat. För att jag hade möjlighet. För att slumpen gjorde att jag var i närheten. Men jag fick hålla emot. Situationen var inte säker. Jag hade Vera och Bror med mig och jag ville inte utsätta dem för eventuell fara. Jag blev rädd. Och ledsen. För att jag ville men inte kunde göra något. Jag gled förbi med ett dunkande hjärta och försökte hålla god min inför barnen. Jag ringde Erik som sade att jag tänkt rätt.

Nu sitter jag här och funderar på om jag kunnat göra något annorlunda. Jag kommer fram till att jag gjorde rätt, barnen måste gå först. Jag tänker att om jag varit själv hade jag kunnat göra på ett annat sätt. Jag hoppas att det går bra ändå. Och kanske hade jag inte ens kunnat göra något. Jag får aldrig veta. Jag får leva med det.

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post132

Det kan inte regna hela tiden

VardagligtPosted by Anneli 09 Oct, 2017 14:13
Helgen var blöt. Kall, blåsig, mörk och regnig. Lördagen var misär. Axel var sjuk, Vera rastlös, Bror tandar och vi vuxna var trötta. När barnen somnat (nåja kanske lite innan) korkade vi resolut upp en enligt våra mått mätt dyr flaska pinot noir och unnade oss efter en riktig skitdag. På söndagen sket vi i allt, hemmet och hedern, och tog med ungarna på Lekland extra allt. De fick kuta och klättra och vi drack kaffe och åt chokladboll. Sen åt vi lunch på Sovel i Sickla och vi hann precis äta och amma innan ungarna var lite för trötta för att vistas bland andra människor än de närmaste.

Väl hemma fick de popcorn och kollade på en hel film under total tystnad. Vi vuxna drack kaffe. Ingen chokladboll.

Idag såg huset ut som ett bombnedslag. Vinterkläderna jag tog ner igår låg överallt. Hemgjorda play doh-degen jag gjorde (som var fel färg och för lös) låg i smulor i hela huset. Soffan var full med popcorn. Tvätten var ohängd. Men gårdagen var så fin. Ingen bråkade med någon. Och idag skiner solen och vi kan vara ute på eftermiddagen. Vi går mot mörkare tider och mer tid inomhus. Det ställer helt andra krav på storfamiljen. Då är det skönt att bara skita i allt för en dag.

  • Comments(0)//www.annelibackman.se/#post131
« PreviousNext »