Ankelis blogg

Ankelis blogg

Denna blogg handlar om mig

Här skriver jag om det som faller mig in. No hidden catch, no strings attached.

Livet med en femochetthalvtåring

PersonligtPosted by Anneli 06 Oct, 2017 20:25
Livet med ett barn på fem och ett halvt är inte okomplicerat. Diskussionerna blir många och långa och inte helt sällan följs diskussionerna av känslomässiga utbrott eller en frustration som ageras ut på den som råkar vara närmast. I det typiska fallet är detta Axel. Eller jag. Aka den dumma bajsmamman. Eller så är jag bara bajsig. Eller så är jag bara dum. Säkerligen är inte utbrotten utanför vad som är normalt. Men, de är sjukt jobbiga. Dränerande.

Min filosofi, eller strävan i allt detta är att reagera som jag känner men på ett konstruktivt sätt, dvs blir jag arg så visar jag ilska, böir jag ledsen så berättar jag det. Jag har svårt att visa känslor, något jag tror har att göra med att jag fått dålig spegling av känslor under min uppväxt och för mig är det viktigt att barnen får med sig att alla känslor är okej.

Jag vet inte om dagens utbrott var extra intensivt eller om jag bara är extra trött, men när de negativa kommentarerna om mig som person aldrig slutade och när mina ständiga försök till försoning bara misslyckades så brast det. Jag blev så ledsen att jag faktiskt bröt ihop. Anmäldes blev jag tvungen att lämna vardagsrummet och gå upp och stänga in mig i sovrummet och gråta. En uppriktig, stillsam gråt av uppgivenhet. Över att jag kanske inte rår på det här. En gråt över att alla mina ansträngningar att hitta på aktiviteter blev ratade. Över hur jag uppenbarligen är ansvarig för världens alla oförrätter. Över hur orättvis jag är. Över hur jag inte tycks kunna få henne att förstå att jag tycker om henne. Kvar stod en liten flicka som förstod att hon gått för långt men inte kunnat göra annat. Som har det jobbigt. Som förtjänar att bli älskad. Som vrålar i panik över min reaktion. Och jag kan inte sluta gråta. Jag kan faktiskt inte ens prata.

Detta kanske är helt normalt. Det kanske inte är det. Jag är inte ledsen längre. Hon är inte arg längre. Vi båda hittade våra stoppknappar till slut. Vi har sagt att vi tycker om varandra och resten av dagen var bra. Vi var ute och byggde hinderbana och pysslade med höstlöv. Jag har pussat på Axel och sagt att jag älskar honom. Jag har tagit hand om Bror. Vi har köpt hämtmat för tredje gången den här veckan.

Varje dag är inte så här. Men i dag var det så här. En annan dag kommer också att vara det. Eller på annat sätt. De flesta dagar är bra. Men de som är jobbiga, kan vara rejält jävla jobbiga.

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.