Ankelis blogg

Ankelis blogg

Denna blogg handlar om mig

Här skriver jag om det som faller mig in. No hidden catch, no strings attached.

En parallell verklighet

PersonligtPosted by Anneli 11 Jun, 2018 11:20
Det har varit en minst sagt omtumlande vecka. Från att ha ett småhektiskt men ändå kontrollerat liv med tre barn fick vi ett fullständigt kaos med tre små barn och en tonåring. Jag hade aldrig kunnat tro att ens tillvaro kunde kastas omkull på så kort tid. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig oron som en kan känna över att tonåringen inte kommer hem på natten eller inte går att få tag på. Vanmakten man känner när samma tonåring gör aktiviteter som så uppenbart är skadliga men att man inget kan göra för att man inte har någon som helst aning om var hen befinner sig. Att ringa runt. Under veckan har jag kontaktat både socialtjänt på plats och i hemkommun, Maria ungdom, sos alarm, polisen och jagat nattvandrare. Jag har blivit ledsen, arg, besviken, hoppfull, vanmäktig och apatisk. Jag har haft magsyreattacker. Jag har inte sovit någon hel natt. Jag har skrikit och bråkat med mina egna barn i ren desperation. Jag har cyklat runt och letat och gjort upp planer i mitt inre för olika tänkbara scenarion. Jag har också pratat. Mycket. Försökt förklara vad vi känner. Försökt förklara att vi bryr oss. Åtskilliga gånger påpekat att vi finns här. Reagerat. Resonerat. Försökt visa empati. Försökt förstå och försökt förmedla ett vuxet perspektiv. Jag har gråtit ännu mer.

<br><br>

Idag åkte tonåringen hem. Tomheten efter all glädje och allt fint som fanns mitt i allt det fula är enorm. Det som jag trodde skulle kännas som en befrielse känns istället... Jag vet inte riktigt. Bara sorgligt. Och tomt. Jag är ledsen för att det inte fungerade. Samtidigt känns det kanske i efterhand naivt att ha trott att det skulle det.

<br><br>

Vi har fått bra hjälp. Jag vill verkligen säga det. I alla kontakter vi har tagit har vi blivit professionellt bemötta. Vi har fått stöd. De har tagit sig tid. De har lyssnat på oss. Jag har också ringt till er som står mig närmast. Pratat eller bett om hjälp. Ni är också fantastiska. Nu blir det fokus på att samla ihop vår familj. Att visa barnen att vi älskar dem. Att släppa tjatet om att äta med bestick eller att sitta ordentligt på stolen ett tag och fokusera på det som är viktigt. Att tycka om varandra. Jag ska försöka hålla det högre. Och att det finns hjälp att få om vi någon gång hamnar i en situation är det kan behövas.
<br> ta hand om varandra!

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.